En stadig grund att stå på!

Vi har väl alla hört historier av olika människor om hur deras platta blev gjuten.
Här ger vi på Skärskatan våran historia om hur vår platta blev till:
Allt började en måndagsmorgon och vädret var fantastiskt.
Den glade entreprenören med anställda var på strålande humör och bloggaren var nästan lika nervös i magen som han var en sensommardag för fem år sedan när han äktade sin sambo.
För att göra vår historia kort så kommer här en sammanfattning:
Början klockan 07.00.
Trasig vibratorbalk, väntande cementbilar, lagad vibratorbalk, regn, trasig glättningsmaskin(helikopter), ösregn, utbytt helikopter, gummirakning av platta och sedan fortsatt glättning.
Klart klockan 22.00.
Kort sagt en heldag med svordomar, frustrerade människor men framförallt med ett fantastiskt slutresultat.
Att slutresultatet blev så bra trots allt kan vi tacka alla inblandade för.
Alla från tålmodiga lastbilschaufförer, glad entreprenör, anställda till glad entreprenör, praktikanter till glad entreprenör och till min arbetskompis som kom förbi på slutet.

TACK ALLA!
Förlåt förresten för att det inte kom så många bilder och för att det tog en dag extra för uppdatering av bloggen men det var lite hektiskt igår och vi kom hem ganska sent.

Vägen vi byggde häromdagen höll fantastiskt bra och med nio meters ränna så nådde vi överallt på plattan.

Det gråa guldet rinner ner från rännan på den andra bilen som kom under dagen.

Glättning pågår.

Slutresultatet börjar visa sig.

Ta-Da här är slutresultatet.
Till och med på Norrlandskusten i slutet av maj så åker blixten på kameran upp.

Ordentligt uppgrävt runt plattan så det inte kan röra sig utåt.
Här ser man också på ett ungefär hur långt vi har till våra grannar och till vattnet.
Har fått påpekanden och även sett själv att det på vissa kort ser ut som vi bygger ute i havet. Men så är inte fallet, det är säkert femton meter ner vid normalt vattenstånd.