Windows

Fick ett efterlängtat telefonsamtal igår. Det var från ett mycket stort fraktföretag, dom ringde och berättade att fönstren skulle komma idag och det var mycket viktigt att jag ordnade med någon form av avlastningsmaskin! Eftersom den glade entreprenören fyllde år igår så beslutade vi oss för att kombinera nytta med nöje och for upp för att gratulera honom, samtidigt över en god kopp fika så ställde jag frågan: Kan jag få låna en hjullastare i morgon för att lossa lite fönster. Eftersom jag arbetat för den glade entreprenören och han har fått bevisat hur fantastiskt duktig jag är bakom spakarna till en hjullastare så ställde han sig högtidligt upp mitt på kalaset och sa:
Naturligtvis min kära vän så lånar jag ut det värdefullaste jag har efter min sambo och mina söner. Christer, du kan ta Ljungbyn! Jag litar på dig!

Vid närmare eftertanke under natten när jag låg och tänkte på hur drygt det skulle bli att "larva" ut maskinen från hans garage till paradiset så kom jag på snilleblixten att vi kunde ju lasta av hos honom och sedan ta fönstren på släpvagn till slutmålet. Ringde fraktföretaget och fick tag i chauffören och han hade inget att invända så vi verkställde vårat beslut, men när chauffören kom in i garaget med fraktsedeln och ville ha den underskriven så visade det sig att han redan lastat av själv med hjälp av bakgavellyften!!!

Varför i hela he**ete kunde dom inte sagt det tidigare för, nu stod fönstren cirka 2,5 mil från strandvillan utan att någon förutom lastbilsföraren hade varit inblandad. Hade dom kläckt detta tidigare så hade vi sparat 3 timmars jobb med att låna ett stort tippbart släp, palltruck och framförallt inte behövt smyga efter småvägar med ett lass som man hela tiden satt med hjärtat i halsgropen för att allt skulle tippa.

När vi äntligen kom fram och skulle lasta av det lutande släpet så kan jag berätta att fönster på cirka 300 kilo kommer väldigt fort på en palltruck och det är allt annat än stadigt. Men med en fru som är stark som en Ardennerhäst och med en masoniteskiva under släpvagnen så gick det till slut att lasta av. Men det var allt annat än underhållande...

Hur som helst, nu är fönstren här och på lördag kommer polackerna för att montera dessa, vår historia om frakten blir något att komma ihåg och berätta med ett leende för barnbarnen!

Ett mycket dåligt kort från en mobilkamera bevisar att vi äntligen fått hem rutorna. Kommer dock att fråga en gång extra nästa gång vi får något hemlevererat om dom har bakgavellyft!