Hade det inte varit för min man hade inget av detta varit möjligt. Hans initiativ och research under flera års tid har gjort att vi snart kan börja bygga! Jag vill bara att ni ska veta hur fantastisk han är.
Min input hittills har varit liten. Bara några små ideer och kommentarer om det lilla, medan han har haft kunskapen och bestämt i det stora. Bra för mig, som har svårt att bestämma mig, men säkert rätt trist för honom. Det kanske känns som om jag inte vill detta lika mycket - men det vill jag! Jag har nog tyvärr mest tänkt på hur det blir när väl stugan står där och vi ska välja färger och möbler och slutligen när vi sitter där i det helglasade "uterummet" och myser med ett glas vin och ser på solnedgången över havshorisonten...
Jag tror att när vi nu snart gjuter plattan och sedan börjar spika och såga kommer jag också på allvar inse hur mycket hårt arbete under lång tid, som ligger framför oss. Men jag ser nu fram emot det också. Det är dags för mig att visa min fantastiske man hur mycket han betyder för mig. Jag ska banne mig lära mig att spackla som ett proffs, att spika och måla trots att det värker i axlarna för jag har fortarande bilden av oss i uterummet på näthinnan - och dit ska vi nå!
Hoppas även att vår dotter står ut under tiden. Det kan bli rätt trist för en femåring under byggtiden kan jag tro. Men vi får ta oss ledigt emellanåt och göra nåt kul tillsammans som inte har med stugbygge att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar