Historiens vingslag

En kväll denna vecka offrades till att ta bort det sista av spånplattan i vardagsrummet. Annars har det inte hänt så mycket förutom att vi varit där för att skotta bort den dryga decimeter snö som föll tidigare i veckan. Så idag var det att ta sig i kragen och kavla upp skjortärmarna för att få något gjort. Parketten skulle tas väck och bäras ut för bortforsling till bränngropen (återvinningsstationen). Förhoppningsvis så kommer tempot att höjas något nu när de olympiska spelen är över.

Här är hälften av parketten bortbruten. Om man ser noga till höger så förstår man varför det varit lite dragit runt väggarna. Plankorna som höll upp spånet har gett vika och spånet har fallit till marken.

Så här ser det ut om man kikar lite närmare. Förutom att parkettgolvet låg lite löst på golvåsarna så kan vi ha hittat orsaken till varför golvet känts lite gungigt. Golvåsarna är plankor med dimensionen 45*195mm och med spännvidden på fem meter så borde det vara en bärlina på mitten. Men efter att dottern har stått på en av plankorna och gungat så inser vi att det inte finns något stöd under. Kanske har det ruttnat upp eller så har det aldrig funnits. Det återstår att se när vi tagit bort spånet.

På baksidan av parketten så kunde man hitta denna lapp. Tillverkaren av golvet fanns i Holmsund och byggherren i vårt hus hette J.E Johansson. Kunde inte låta bli att googla Holmsunds AB och hittade då en fascinerande historia om tider som flytt. Bland annat går att läsa att detta företag var med att bilda sulfatfabriken i Obbola tillsammans med Nordmalings Ångsågs AB. Golvtillverkningen startade på 1940-talet, fabriken lade senare om tillverkningen till plastgolv och blev så småningom Armstrong som tyvärr lades ner för något år sedan. Är det någon som vill läsa vidare om detta företag så rekommenderar jag Wikipedia för mer information. Förresten om någon vet något om byggherren så hör gärna av er till bloggen.

Något som också verkar underligt är att man på många ställen har valt att skarva parkettgolvet mellan åsarna?!?

Stockholms tidningen som hittades i spånet var daterad till 1949. En ganska rolig artikel om att det var i princip importförbud av Amerikanska bilar fanns att läsa. De enda bilarna som fick importeras var lastbilar. Dock så tyckte artikelförfattaren att detta inte behövdes. Lastbilar över lag fanns det inget behov utav år 1949 enligt undertecknad av artikeln. Jag är dock väldigt glad att behovet av lastbilar har blivit betydligt större sedan dess då det indirekt är behovet av lastbilar som betalar denna renovering.